Nu ska jag berätta i detalj hur jag är som person. Vissa av er kommer inte känna igen sig men en av fem av er kommer troligtvis känna igen er. 

• Jag är en drömmare.
  
• Jag har alltid känt mig lite annorlunda gentemot mina vänner och människor i min omgivning. Jag har aldrig lust för att festa och gå svamlande hem när människor i staden går till jobbet. Jag stannar hellre hemma, gärna att i min ensamhet tända ett ljus och dricka en kopp te. Vissa människor runtom mig förstår inte varför jag går hem så tidigt från fester eller varför jag kanske inte ens kommer. De gånger jag har varit ute och festat så har det varit för att försöka passa in, jag har nog ofta gjort det för mina vänners skull, men jag har nog aldrig riktigt velat vara där. Det har varit de kvällar som har varit riktigt roliga också men i stora drag så drömmer jag mig bort någon helt annan stans. Jag klarar inte av att umgås med en stor klunga folk samtidigt, för jag registrerar och iakttar allting som händer och det gör att jag är helt slut efter bara en timme. Jag kan till och med känna att en för lång lunch med en människa kan vara jobbig. 
• Jag har väldigt svårt för att säga ifrån till folk och stå upp för mig själv. Jag får en klump i magen som håller i sig hela dagen om jag skulle göra det. Jag får också en stark magkänsla när jag är på en plats där jag inte vill vara. Klumpen växer om jag då inte går därifrån.
• Jag är mån om att alla ska ha det bra och må bra. Jag ser fort om en vän tillexempel inte mår bra eller om hon/han tänker på nogonting.
• Jag kan sitta timmar med min dagbok och skriva eller fotografera, lyssna på musik, sjunga m.m. Göra kreativa saker som jag mår bra av att göra.
• Jag kan titta på en film hundraåttiosju gånger utan att tröttna. För jag ser nya saker varje gång. Första gången tittar jag på skådepeleriet, andra gången lyssnar jag på manuset, tredje gången tittar jag på ansiktsuttryck, nästa gång känslor, historien, kroppsspråk, bakgrunden, ljuset, blickarna, m.m.
• Jag har alltid känt mig mer lugn och känslig jämfört med mina vänner. Jag blir sårad väldigt lätt och tar åt mig personligt av lilla minsta. Det är frustrerande för jag skäms, jag är generad för att jag reagerar som jag gör. Det är inte lätt att förklara att jag blir ledsen för då känns det som om att folk tycker att man är patetisk och att det var en "liten grej" men för mig är det mycket mer.
• Jag har lärt mig att vila så fort jag känner mig minsta trött, gör jag inte det får jag en psykisk effekt som liknar depression. Det brukar vara längre än en dag om jag inte tillåter mig att vara ledsen.

Jag kan rabbla upp mer men låt oss nu koncentrera oss på rubriken. 

Allt detta har ett svar till varför jag känner för mycket av allt det här.  

Jag har aldrig förstått vad det här beror på, men nu vet jag. Och det är en befrielse. Jag är en av de20 % av befolkningen som har HSP. "Highly sensitive person, en person som är öppen för omgivningen och som ser detaljer fortare och enklare samt processar information på ett djupare plan än de som inte har HSP. De är väldigt lugna till sin läggning, något som ibland kan missförstås och tolkas för blyghet." - Anneli Fromell, "Att leva med en känslig personlighet" 

- Att läsa om HSP är det bästa jag har gjort. Det är inget fel på mig!!! Att äntligen få reda på vad som händer med mig när fler än tre personer är i samma rum som mig. Då blir jag tyst men människor tror att jag är blyg eller ledsen. Det känns som om att jag inte bara vill slänga ur mig vad som helst. När jag säger något så är det genomtänkt, jag pratar inte bara för att fylla tomrummet som uppstår i tystnad. Sanningen är att jag njuter av tystnad, det är det skönaste som finns. HSP är ingen diagnos, det är ett karaktärsdrag.  

Anneli Fromell skriver såhär - "Det börjar tidigt, redan som barn var du säkert mycket medveten om din omgivnings signaler. Kanske hade du ett stort behov av att vistas ute i naturen och var extra känslig för starkt ljus och ljud. Det kan hända att omgivningen såg dig som blyg, väldigt rädd eller ”hyperkänslig”, men om de bara kunnat se in i ditt inre hade de sett något helt annat, nämligen ett barn med kreativitet, intuition och stor empatisk förmåga."  

   "I hela ditt liv har du sedan försökt att anpassa dig till de gällande reglerna. Du har kämpat med att vara stark, alert och att alltid försöka vara ute och igång utan att få det att fungera på det sätt andra får det att fungera, oftast med en känsla av att det varit något fel på dig. Men inget är fel, du är endast en av de personer som fötts med en känslig personlighet, en person med stort behov av egen tid och som vet saker utan att de berättats för dig." 

Det är helt otroligt hur jag känner att allt stämmer in på mig och det är en stor lättnad. Äntligen vet jag varför jag är som jag är och varför jag känner mig annorlunda. För er som vill läsa Anneli Fromells artikel så finns länken här!
Det finns också en här, som är bra att läsa. Jag tänkte köpa boken som Dr. Elaine Arons har skrivit, The highly sensitive person. Jag vill lära mig att hantera det här och jag tror att det kan vara väldigt nyttigt och bra. Hoppas att någon där ute har nytta av det här inlägget , om inte så jag har stor nytta av det! 

Nu har jag lämnat Telefonplan för denna gång och flyttat in till innerstan. Det är rätt trist då det ändå var första lägenheten hemifrån och det är ju såklart en speciell känsla! Nu har jag flyttat in med en god vän istället för min fina bror som istället åker till Italien och jobbar med kläddesign! Själv har jag fått jobb på Moderna Museet och börjar jobba imöra, samt glömde jag minpåse med mina favorit mjukisbyxor och vantar på bussen igår, försöker ringa SL men det gick ju BRA.... Gah! Blir bortkoppladhela tiden. Känner verkligen att jag har mycket att komma med idag! Nu ska jag ta på mig mössa, halsduk och vantar....(nej juste, de glömde jag på bussen) och gå ut på en prommis, få upp flåset lite, kanske:) Tack och hej leverpastej! 

Färgen ser inte riktigt ut som den gör på bilden.  

Det är en varm askblond grund färg och sen har jag guldiga och riktigt blekta slingor i luggen och i topparna.  

Jag är helnöjd och förstår inte varför så få kvinnor har kort hår. Det finns inget läskigt med det, bara fruktansvärt  

befriande, spännande och förbannat snyggt!! Älskar min frisör, det är så värt tre timmars bilresa och rumpan  

somnar om man får komma hem och se ut såhär i håret!
 

Nu har min blogg fått en liten uppfräsching. Förhoppningsvis kommer jag få mer intresse för att lägga upp nya bilder jag tagit med kameran.
Blogga har aldrig varit min grej, jag har aldrig riktigt velat dela med mig utav hela mig. Jag har den mest för min egen skull måste jag säga.
För att bevara och frysa ögonblick i bilder. Jag tror att den här bloggen kommer bli en lugn sida att gå in på i fortsättningen. Ni och jag kommer mötas av lugna
bilder och inte allt för mycket text. Nu har jag dessutom skrivit en liten förklaring där ni får veta lite om var jag tycker om, vad jag drömmer om, vad
jag har gjort i höst och vad jag siktar mot just nu. Jag känner mest för att bara vara och vila i nuet. Jag har både börjat med mindfulness som är en slags
meditation där man så småningom lär sig att vara i nuet - vilket är det svåraste en människa kan göra. Och jag har börjat på yoga. Jag gör allt för att komma
tillbaka efter den jobbiga gymnasietiden och bara rår om mig själv.
Här i Stockholm har jag, tack vare teatern, mött människor med samma intresse som mig.
Det är så viktigt att man har vänner som förstår vad man vill göra och vad man drömmer, varför man drömmer. De människorna är nu mina vänner.
Eftersom att uppsättningen vi satte upp i höst, "Juliette", var en såpass mörk och tung historia så behövdes det dubbelt så mycket kärlek och omtanke bakom scenen.
Efter jul flyttar jag ihop med Matilda, en av skådisarna, till en etta med Stockholmsdusch. Gryyymt kommer det bli!

Action, filosofi och köttslig lust

Publicerad 2011-09-13 14:17

Foto: Anders G Warne Turteatern sätter upp Markis de Sades kontroversiella pjäs ”Juliette”. ”Vi ska vara störande”, säger regissören Nils Poletti, som hoppas att pjäsen kommer att provocera.

Ikväll är det premiär på Juliette på Turteatern i Kärrtorp - Stockholm.
Vi spelar varje tors,fre,lörd - fram till 19 november.  

Se till att gå om ni har vägarna förbli i höst! Biljetter går att beställa HÄR! 

Bild tagen av mig. 

Foto: Tagna av mig en mycket regnig dag.

Endast en månad kvar till premiären på Turteatern! Vi har hunnit långt men det känns ändå som om det finns mycket kvar att göra. Imorgon har vi sång och dans rep från 10-15 vilket ska bli roligt och skönt! Nästa vecka börjar finslipet på alla fyra akter. Akt 1 från början, och det känns som det var år sen!  

Fortsätter kvällen med min bror framför Grey's Anatomy! 

Godnatt!